peace. and. love.
 
Försöker hitta något konkret som har varit bäst, något som jag kan säga är anledningen till att peaceveckan är den bästa på hela året. Men det går inte. Verkligen inte. För det är tusen saker på samma gång som är det man älskar så mycket. En konsert är nice. Tolv stycken på fyra dagar är awesome. En random person som säger konstiga saker är rolig. Fem per kväll är fantastiskt.
 
För att sammanfatta något som inte bör eller kan sammanfattas egentligen:
 
Jag har ramlat runt på Sveriges sunkigaste festivalcamping. Träffat austaliensare och amerikaner, dalmasar och skånepågar. Planerat raggrundor med bögar och blivit stött på av svinsnygga lesbiska brudar. Gömt mig för spöregn och schtekt i junisol.
 
Sett nästan alla dom musiker som jag tycker bäst om, inklusive Winnerbäck, Thåström, Krunegård, Kent, MUMFORD AND SONS, Dropkick Murphys, Hoffmaestro, Melissa Horn, Sugarplum Fairy, Den Svenska Björnstammen.
 
Varit på samma konsert som Carl och Vic Norén, mött Henry Bowers mitt på gatan, tagit kort med Krunis.
 
Fått höra att jag har änglahår. Träffat en iskall kille vid namn Björn med en isbjörn på kepsen. Varit med att skapa tusentals internskämt med Charlie och Frida. Fått en screwdriver spetsad med tequila. Skrikit och varit arg men glömt det efter en till varm&kall. Spelat fuck the dealer på tre pers. Hatat den jäveln som kallat oss estland. Skrivit låtar om tequila och moggisar. Sjungit sommartider för folk som suttit på toa.
 
Och skrattat mer än jag trodde man kunde göra på en vecka.
 
 
Och så några bilder från mina favoritkonserter:
 
 
(winnerbäck)
(sugarplum fairy)
(sugarplum fairy 2)
(mumford and sons)
(markus krunegård)
(melissa horn)
(kent)
(thåström)
 
finns såklart mycket mer bilder på facebook.
 
och åh vad jag kommer sakna peace and love 2012.

Kommentera

Publiceras ej