Annars hatar jag när man precis hade glömt hur fittigt något kan kännas och så upprepar sig historien och den, precis den känslan som man trodde hade försvunnit, slår en halvt medvetslös och så sitter man där och stirrar in i väggen igen och förvånas över att någon så obetydlig kan ha sån jävla makt över en och hur kan du vilja göra mig så illa vad har jag nånsin gjort dig?

Fast peace på måndag

Då jävlar.
oh tell me now;
where was my fault
in loving you
with my whole heart?



Mumford and Sons till Peace and love. JAJAJA! Jag tror jag är världens lyckligaste för det. Åh. Satanshelvete vad bra det kommer bli!


Tittar på Dom kallar oss mods i natten och jag vet inte om det är meningen att jag ska förlora tron på mänskligheten eller få tillbaka den. Så mycket smuts men det har någon slags störd charm över sig.

För det är parker och musik och tågresor till Hedemora och kapitalisthat och citat som "now we shall kröka, now we shall kröka" och allt annat som man drömmer om i smyg.

Och Stoffe är så fin.