Tittar på Dom kallar oss mods i natten och jag vet inte om det är meningen att jag ska förlora tron på mänskligheten eller få tillbaka den. Så mycket smuts men det har någon slags störd charm över sig.

För det är parker och musik och tågresor till Hedemora och kapitalisthat och citat som "now we shall kröka, now we shall kröka" och allt annat som man drömmer om i smyg.

Och Stoffe är så fin.

Kommentera

Publiceras ej