Och i helgen sa den andra av vår generations siljebrandare ja. Lotta fick sin Joel i Leksands kyrka och firades hela natten på Tällbergsgården inte ens en halvmil från bästa farfarsgården. Och jag blev, av någon outgrundlig anledning, så himla rörd. Kanske för att det var lite som en saga och om jag någonsin blir dökär igen och bestämmer mig för att gifta mig så vill jag ha det precis sådär. Med spelmanslaget, fest i röda stugor, klänning med släp, präst som pratar dalmål, riskastning, servitriser i leksandsdräkter och övernattning på farfarsgården. SÅ fint.
 

Kommentera

Publiceras ej