Annars hatar jag när man precis hade glömt hur fittigt något kan kännas och så upprepar sig historien och den, precis den känslan som man trodde hade försvunnit, slår en halvt medvetslös och så sitter man där och stirrar in i väggen igen och förvånas över att någon så obetydlig kan ha sån jävla makt över en och hur kan du vilja göra mig så illa vad har jag nånsin gjort dig?

Fast peace på måndag

Då jävlar.